Sommar och semester – det betyder att många lämnar stad och landsbygd och beger sig norröver för att fjällvandra. KTH-forskare har tittat närmare på innebörden av ordet kulturarv och kommit fram till att det inte bara är mäktiga byggnader som ingår i detta begrepp. Även fjällandskapet har en given plats.

Under tidsperioden 2009 till 2013 reste över 350 000 personer upp till fjällen och traskade längst en vandringsled. Siffrorna kommer från The European Tourism Research Institute (ETOUR) vid Mittuniversitetet och inbegriper fjällvandrare som spenderar minst en natt i det fria. Tar man i beräkningarna med de människor som gör annat än att gå en vandringsled växer förstås besökssiffran.

Ja, Helagstoppen, Lapporten, Vålådalen och Grövelsjön. Det är namn som får varje frihetstörstande naturälskare att bli lite extra glad i själen.

Daniel Svensson, forskarstudent vid Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö på KTH, berättar att han tillsammans med bland andra professor Sverker Sörlin forskat om landskapet i norr i forskningsprojektet ”Fjällens rörelsearv: Diskreta monument i hållbar fjällutveckling”.

– Vår idé har varit att undersöka spår och lämningar efter rörelser i fjällmiljö. Detta eftersom lämningarna inte uppmärksammats särskilt mycket tidigare. Det kan till exempel handla om stigar. Dessa kan ha väldigt lång historik och vara tusentals år gamla. Vi har dock inte undersökt stigarnas ålder, snarare hur de använts ur ett historiskt perspektiv och hur olika intressen rört sig längst med dessa stigar, berättar Daniel Svensson.

Tillsammans har forskarna bland annat kommit fram till att ofta när folk talar om fjällen så pratar många om dessa som en vildmark – en föreställning som inte riktigt stämmer med verkligheten.

– Bilden av fjällandskapet har varit lite skev. Det har varit porträtterat som en vildmark och det är det väl också jämfört med staden. Men det är inte vildmark som i att landskapet är orört. Fjällen är i själva verket ett kulturlandskap, fyllt av lågmälda spår i områden som använts av människor under mycket lång tid, säger Daniel Svensson.

Förutom samiska lämningar finns också gott om spår från forskning, idrottsutövande och turism. Det var under den andra halvan av 1800-talet som just turismen kom igång på allvar, även om det till en början var en exklusiv företeelse få förunnat.

– Vålådalen i Jämtlandsfjällen är ett exempel där mycket elitidrottsträning skett. Folk har varit där alltsedan 1930-talet, och bland mer kända idrottsprofiler som tränat där återfinns Gunder Hägg och Sixten Jernberg, berättar Daniel Svensson.

För att förtydliga lämningarnas betydelse har forskarna myntat begreppen rörelselandskap och rörelsearv. Begrepp som Daniel Svensson hoppas ska bidra till att ändra synen på kulturarvet, uppmärksamma att det kan bestå i annat än iögonfallande byggnadsverk.

– Ett kulturarv kan alltså se ut på det här sättet. Små diskreta avtryck mellan det materiella, som kan vara en stig, och det immateriella som kan vara historien om stigen. Genom att tydliggöra kulturarvet blir det också lättare att både upptäcka, förvalta och bevara det, säger Daniel Svensson.

Syftet med att göra kulturarvet tydligt är att detta medger möjligheten till ett hållbart småskaligt sambrukande av landskapet där olika intressegrupper som samer, turister och besöksnäring med flera kan leva och verka tillsammans. Därmed hoppas forskarna bland annat att en del av de konflikter som idag kan uppstå ska minska eller upphöra.

– Traditionellt har denna del av kulturarvet haft ett dåligt skydd och låg status, och riskerat att försvinna när andra intressen kommit in i bilden. Det går ju inte att bevara naturen som man sköter om en byggnad. Folk måste ju faktiskt använda stigen, annars försvinner den. Människor har stor förståelse för att en byggnad kan vara en del av ett kulturarv, och kan vi även få rörelselandskapet och rörelsearvet synliggjort kan också den delen bevaras bättre, säger Daniel Svensson.

I förlängningen skulle detta kunna vara ett arbete som exempelvis utförs av Riksantikvarieämbetet eller olika länsstyrelser.

– Det kan ibland vara svårt för den enskilde vandraren att se spåren och lämningarna. Men svaren finns oftast inbäddade i fjällandskapet, till exempel varför en stig löper där den gör och inte en kilometer i västlig eller östlig riktning. Går man på en stig och får ta del av historierna som finns ger det ytterligare en dimension till fjällvandrandet, säger Daniel Svensson.

Arbetet fortsätter nu i ett nytt forskningsprojekt tillsammans med Stockholms universitet och ETOUR.

Bonus: När bästa tiden på året för fjällvandring inträffar? Sommarsäsongen på fjället kan räknas från midsommartid till några veckor in i september, enligt Fjällsäkerhetsrådet.

För mer information, kontakta Daniel Svensson på 073 – 571 77 19 eller daniel.svensson@abe.kth.se.

Presskontakt:

Peter Larsson

Telefon:

08 - 790 69 60

Mobil:

076 - 050 69 60