Ett varmare klimat leder till kraftigare stormar, mer omfattande översvämningar och längre torrperioder, och den accelererande växthuseffekten slår hårdast mot fattiga människor som är beroende av naturen för att överleva. För att minska framtida utsläpp av växthusgaser, uppmuntras industriländerna att överföra kunskap och resurser till utvecklingsländerna. Linda Sahlén, Umeåforskare och sedan oktober miljöekonom vid Naturvårdsverket, visar i sin avhandling att det vore optimalt ur välfärdssynpunkt att reningsteknologi överförs från rika till fattiga länder.

Kyotoavtalet innehåller bindande utsläppsmål för industriländerna perioden 2008–2012. Om dessa åtaganden kombineras med möjligheten att tillgodoräkna sig utsläppsreduceringar i andra länder, kommer intresset att investera i reningsteknologi i utvecklingsländer att öka.
– Den lösningen skulle också minska industriländernas kostnader för att uppnå avtalen i Kyotoprotokollet. Det beror på att man får mer rening för pengarna i utvecklingsländerna, menar Linda Sahlén.

Hon påpekar dock att lösningarna för att nå Kyotoprotokollets bindande utsläppsmål är långt ifrån tillräckliga på längre sikt.
– Utsläppen måste minska betydligt mer, både i industri- och utvecklingsländer, för att begränsa de negativa effekterna av växthuseffekten.

Linda Sahlén har också specialstuderat aktuella miljöproblem och tänkbara lösningar för Namibia, ett land som är väldigt beroende av sina naturresurser och som har världens mest ojämlika inkomstfördelning. Med en grön skatteväxlingsreform, skulle höjda skatter på fiske och energi och slopade subventioner på vatten, kunna användas för att sänka skatten på mat. Linda Sahlén menar att en sådan reform kan vara intressant för att nå en hållbar utveckling i form av ökad miljökvalitet, ökad tillväxt och minskade inkomstklyftor.

Om subventionerna på vatten tas bort, något som planeras av landets regering, skulle efterfrågan på vatten inom jordbruket kunna minska genom att bönderna övergår till att odla lönsammare grödor med effektivare bevattningstekniker. Denna utveckling förutsätter dock att bönderna har möjlighet att få lån till nödvändiga investeringar och utbildning. Linda Sahlén visar också att den Namibiska ekonomin påverkas negativt om världsmarknadspriset på olja och mat ökar kraftigt, och vattenbristen i landet begränsar ytterligare möjligheterna för ekonomin att anpassa sig till internationella prisförändringar.

Fredagen den 30 januari försvarar Linda Sahlén sin avhandling med titeln Essays on Environmental and Development Economics – Public Policy, Resource Prices and Global Warming (svensk titel: Studier i miljö- och utvecklingsekonomi – ekonomisk politik, resurspriser och växthuseffekten). Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal C, Samhällsvetarhuset, Umeå Universitet. Opponent är professor Ing-Marie Gren, institutionen för ekonomi, SLU, Uppsala.

Kontaktuppgifter:
Linda Sahlén, Naturvårdsverket, Stockholm
Telefon: 08-698 14 79
E-post: linda.sahlen@econ.umu.se