I en doktorsavhandling har Berit Samils, vid institutionen för växtbiologi vid SLU, kartlagt svamparnas släktskapsförhållanden med hjälp av ny DNA-teknik. Utifrån detta drar hon slutsatser om hur bladrosten utvecklas och sprider sig. De kunskaperna kan bidra till att metoder för att skapa långsiktig resistens mot rostangrepp tas fram.

Lärk är värdväxt
Inom varje Salixfält i Sverige finns en mängd genetiskt skilda former, genotyper, av rostsvampen och man har till och med funnit att enstaka blad infekteras av flera genotyper. Resultaten tyder på att nya genotyper skapas i stor omfattning genom sexuell förökning, och detta är troligen en viktig faktor för svampens förmåga att anpassa sig. Den sexuella förökningen av rostsvampen sker på lärk, som alltså är en alternativ värdväxt för svampen, och det är från lärken som svampsporerna sprids i början på sommaren.
Berit Samils har gjort en jämförande studie i två salixfält, ett med och ett utan lärkträd i närheten. I det fält där lärkträd växte alldeles i närheten, startade rostangreppen tidigare på säsongen än i det andra fältet. Under
juli och augusti var dessutom angreppen mycket kraftigare. Svamparnas genetiska variation visade sig vara lika stor även i fältet utan lärk i närheten, antagligen beroende på att stora mängder svampsporer sprider sig mellan odlingar.

Klonmixer har förutsättningar att bromsa rostsvampens utveckling Idag planteras energiskog oftast med plantor av en enda klon på ett stort fält. Olika plantor i en klon har exakt samma uppsättning av gener, dvs. samma genotyp, eftersom varje planta i en klon har sitt ursprung i en och
samma föräldraplanta. Ett fält som planteras med samma klon blir därför mycket enhetligt och därmed också sårbart. Inom en klon med dålig motståndskraft kan en sjukdom sprida sig snabbt.

Man vet att olika arter av Salix infekteras av genetiskt skilda former av bladrosten, men kunskaperna om hur olika kloner från samma art skiljer sig har varit mer begränsade. I ett europeiskt samarbete har Berit Samils haft möjlighet att studera rostpopulationerna i ett storskaligt klonmixförsök på
Nordirland. I studien visade det sig att det också fanns genetiska skillnader hos bladrosten på två kloner av samma salixart (Salix viminalis). Är detta ett resultat som det går att dra generella slutsatser från, finns det goda utsikter för att man kan reducera rostangreppen, även med klonmixer som till stor del komponeras av enbart viminaliskloner. Salix
viminalis är den salixart som oftast odlas som energiskog.

Fil.kand. Berit Samils försvarar fredagen 19 oktober kl. 10.00 i aulan Genetikcentrum sin avhandling för filosofie doktorsexamen med titeln Population Genetic Structure of Melampsora larici-epitea, a Willow Leaf Rust Fungus (Populationsgenetisk struktur hos Melampsora larici-epitea, en pilbladsrostvamp). Opponent är professor Bruce McDonald, Institute of Plant Sciences/Phytopathology, ETH-Zentrum, Zurich, Schweiz.

För mer information kontakta Berit Samils, e-post
Berit.Samils@vbiol.slu.se, telefon 018-67 33 52

_

Presskontakt:

Mikael Jansson,

Telefon:

018-67 14 56

Mobil:

073-370 71 11