Det röda hönskvalstret Dermanyssus gallinae, kan förutom höns angripa andra
tama och vilda fåglar men även däggdjur som gnagare, katter, hundar och
hästar. Problemet aktualiserades vid årsskiftet då det enda tillåtna
läkemedlet för behandling av kvalsterangripna anläggningar, metrifonat
(Neguvon® vet, Bayer), drogs tillbaka p.g.a. att det saknades deklaration
för restsubstanser i kött och ägg. Parasiten anses också vara ett
arbetsmiljöproblem eftersom angreppen hos människor kan resultera i
irritation, klåda och hudutslag.

Vanlig parasit hos värphöns
Resultaten av en enkät, sänd till fjäderfäproducenter i hela landet,
kompletterad med personliga intervjuer, inspektion och provtagning på ett
60-tal gårdar, visade att det röda hönskvalstret är en relativt vanlig
parasit i svenska värphönsanläggningar. Den fanns i alla typer av
inhysningssystem men var vanligare i frigående system och hos hobbyflockar.

Utvecklingen från ägg till nymf samt överlevnaden hos det röda
hönskvalstret studerades vid olika temperaturer och luftfuktigheter.
Parasiten tolererade inte extrema temperaturer och trivdes inte i låg
luftfuktighet. Enstaka individer levde upp till nio månader utan tillgång
till föda.

Långtidsstudier av säsongsvariationer hos det röda hönskvalstret utfördes
på två värphönsanläggningar med inhysningssystem för frigående höns. Det
visade sig att kvalstren ökar i antal under den varmare sommarperioden för
att minska något under vinterhalvåret. Kvalstrens gömställen i inredningen
befanns överensstämma med hönsens sovplatser.

Svår att bekämpa
I dagsläget finns inget tillåtet kemiskt bekämpningsmedel eller läkemedel
att använda mot det röda hönskvalstret. Försök till bekämpning med
otillåtna medel medför stor risk för restsubstanser av kemikalier i äggen,
och måste ovillkorligen undvikas. Behovet av effektiva och miljövänliga
bekämpningsmetoder är följaktligen mycket stort. Helena Nordenfors har i
sitt avhandlingsarbete bland annat studerat olika bekämpningsåtgärder såsom
sprutning med det tidigare tillåtna läkemedlet metrifonat, samt noggrann
dammsugning av inredningen. Dessa metoder hade en betydande, men inte
långvarig, effekt på kvalsterpopulationen. Detta visar att kvalstren inte
utrotades ur anläggningen av dessa åtgärder. På tre gårdar med frigående
höns studerades en bekämpningsmetod som gick ut på att hönsens fjäderdräkt
exponerades för den kvalsterdödande substansen permetrin genom att
permetrin-impregnerade plastband monterades i inredningen.
Behandlingseffekten var i medeltal 40-80%, med bäst resultat när
plastbanden monterades innan unghönsen sattes in i hönshuset. Ytterligare
forskning rörande bekämpningen av det röda hönskvalstret är nödvändig för
att kunna erbjuda en kvalsterfri miljö i svenska värphönsanläggningar.

Forskningen kring hönskvalster har finansierats med bidrag från SVA:s
forskningsfond, Statens Jordbruksverk (SJV) och Stiftelsen
Lantbruksforskning (SLF). Studierna ingår även i EU:s forskningssamarbete
COST 833.

Filosofie magister Helena Nordenfors försvarar fredagen den 24 november
2000, kl. 09.15, på Klinikcentrum, Ultuna, Uppsala, sin avhandling i ämnet
veterinärmedicinsk parasitologi: Epidemiology and control of the poultry
red mite, Dermanyssus gallinae (Epidemiologi och bekämpning av det röda
hönskvalstret, Dermanyssus gallinae). Fakultetsopponent är Docent Anders
Permin, Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole, Frederiksberg, Danmark.

För mer information, kontakta Helena Nordenfors på telefon 018-67 40 00
eller via e-post: helena.nordenfors@sva.se

Presskontakt:

Mikael Jansson,

Telefon:

018-67 14 56

Mobil:

073-370 71 11