Vargen var det första djur som människan tämjde. Trots att alla hundar härstammar från vargen finns hundar i dag i fler varianter än något annat däggdjur. Variationerna är inte bara ett resultat av avel, utan också av att det bekvämare livet som hund har lett till att djuret förändrats genetiskt.

– Man förväntar sig att hundar kan skilja sig genetiskt från en annan hundras, men att de inom en ras ska vara relativt lika varandra som grupp. Men faktum är att hundar inom samma ras är mer olika genetiskt än vad man trott, säger Susanne Björnerfeldt och nämner som exempel pudeln, som är genetiskt uppdelad i fem grupper fastän kennelklubbarna delar in pudeln efter storlek i fyra olika grupper.

Susanne Björnerfeldt har i sin avhandling främst jämfört hundens mitokondrie-DNA med vargens och konstaterat att fler proteinförändringar har skett i hundens genom på kortare tid än hos dess anfader vargen. Hundarna har muterat snabbare än vad vargen gjort. Många av dessa genförändringar kan vara skadliga för djuret. Medan vargen har gjort sig av med de flesta förändrade egenskaper genom naturligt urval (en vild varg med mindre bra egenskaper får inte para sig) har hunden däremot kunnat föra sina mutationer vidare, på gott och ont.

Fördelen är till exempel att det är lättare att använda hunden som försöksmodell i vetenskapliga studier för att underlätta sökandet efter sjukdomsrelaterade gener. Nackdelen är att renrasiga hundar blir mer mottagliga för sjukdomar, enligt Susanne Björnerfeldt, som själv är ägare till två Welsh springer spaniels.

– Den ena hunden, Higgins, har faktiskt bidragit till mitt arbete med hår till en studie där jag jämförde vilken metod som fungerar bäst för att få fram DNA från ett hårstrå, säger Susanne Björnerfeldt.

Bifogad bild (se länk nedan): kinesisk nakenhund och varg

För mer information, kontakta Susanne Björnerfeldt, 018-471 64 65, 070-341 21 45, e-post: susanne.bjornerfeldt@ebc.uu.se