Upprepad fridykning är en effektiv metod för att rädda personer som stängts in i bilar under vattnet inom en tid som de rimligen kan överleva. Metoden har utvecklats och testats av forskargruppen Environmental Physiology Group (EPG) vid Mittuniversitetet och publiceras nu i tidskriften Safety Science.

− I Sverige dör 5-6 personer per år i den här typen av olyckor och tusentals personer drunknar instängda i bilar årligen globalt sett. Personerna kan inte själva ta sig ut på grund av vattentrycket när bilen hamnat under vattnet. Studien gav mycket positiva resultat och vår förhoppning är att brandmän som idag är ytlivräddare ska kunna tränas i upprepad fridykning så att denna räddningsmetod kan finnas tillgänglig på alla brandstationer i framtiden, säger Erika Schagatay, professor vid Institutionen för Hälsovetenskap på Mittuniversitetet.

Metoden går ut på att använda fridykare som håller andan istället för dykare med lufttuber för att undsätta personer som blivit instängda i bilar.

− Att använda fridykare skulle kunna bli ett viktigt komplement till den luftdykningsberedskap som finns på vissa brandstationer, men som ofta kräver mycket längre tid för att nå offren. Metoden skulle fullt utbyggd sannolikt kunna rädda livet på flera personer årligen bara i Sverige, säger Erika Schagatay.

Studien genomfördes av Erika Schagatay och Pontus Albertsson Åman vid Umeå universitet och syftet var att undersöka om räddningsinsatsen kunde göras tillräckligt snabbt för att få upp personer levande, inom maximalt 30 minuter från det att bilen hamnat i vattnet. Forskarna ville också undersöka om det fanns en risk att fridykarna som utför räddningen riskerar att svimma av syrebrist under vattnet.

Försöken utfördes dels i Ångermanälven, vid Sandö Räddningsskola, och dels i havet. I försöket i Ångermanälven sänktes bilar med viktade räddningsdockor och två fridykare arbetade parvis genom att göra korta dyk och utföra följande moment:
– Dykarna turas om att göra sökdyk och agera säkerhet vid ytan tills bilen lokaliserats
– Dykare 1 markerar bilen med en boj
– Dykare 2 går ner och undersöker om det går att öppna dörren
– Om det inte är möjligt går dykare 1 ner och krossar fönstret
– Därefter går dykare 2 ner och lossar eller kapar bältet
– Sedan går dykare 1 ner och hämtar dockan till ytan
– Slutligen simmar dykare 2 in dockan till kajen

− Våra försök visade att det tog mindre än 5 minuter med bilen på 5 meters djup och under 7 minuter på 8 meters djup att hitta och rädda den instängde. Varje dyk var i genomsnitt 28 sekunder och det längsta dyket var 46 sekunder, säger Erika Schagatay.

Erika Schagatay och hennes forskargrupp har i många år bedrivit forskning om fysiologin hos människor som fridyker, det vill säga dyker utan att andas. Forskningen har omfattat en mängd olika aspekter av hur fridykning påverkar människokroppen och en del av arbetet har gällt säkerheten inom fridykning. ­I de försök som utfördes i havet i denna studie mättes räddningsdykarnas syremättnad sedan de genomfört simmande dyk med samma djup och längd som de som krävdes för räddningsinsatsen.

− Vi kunde konstatera att syremättnaden, även efter de längsta dyken, var i snitt 90% och alltid med god marginal högre än den nivå där dykaren riskerar att svimma av syrebrist. Vi drog därför slutsatsen att om vår metod med parvis upprepad dykning följs är risken för att räddningsdykarna ska svimma av syrebrist minimal, säger Erika Schagatay.

Länk till artikeln: https://authors.elsevier.com/a/1ZDIc3IVV9czD5

Kontaktpersoner:
Erika Schagatay, professor, Institutionen för Hälsovetenskap, Mittuniversitetet, 070-532 14 23, erika.schagatay@miun.se
Pontus Albertsson Åman, verksamhetsutvecklare/projektledare, Region Norrbotten 070-342 7240, pontus.aman@norrbotten.se

Presskontakt:

Ronney Wickzell

Telefon:

+46 (0)10-142 81 72

Mobil:

+46 (0)70-389 77 72