Barn med leukemier, blodsjukdomar, medfödda immunbrister och vissa ämnesomsättnings-sjukdomar kan botas med stamcellstransplantation. De får då blodbildande stamceller från en annan individs benmärg efter att de egna sjuka stamcellerna slagits ut med strålning eller cytostatika. Tidigare har i stort sett alla givare varit syskon till det sjuka barnet. Under 1990-talet har en omsvängning skett så att andelen obesläktade givare idag är över 50 procent.

I en aktuell avhandling från Karolinska Institutet presenterar Åsa Gustafsson Jernberg vilka faktorer som påverkar komplikationer och överlevnad efter en stamcellstransplantation. Studierna har utförts på Barnens sjukhus vid Huddinge Universitetssjukhus.

Vid transplantation från en obesläktad givare är risken för komplikationer av typen transplantat- kontra värd-reaktion större. Detta innebär att givarens celler reagerar mot patientens vävnad. Ändå är överlevnaden med vävnadstypsidentisk obesläktad givare över 50 procent, vilket är mycket gynnsamt även i ett internationellt perspektiv. Vid akut lymfatisk leukemi uppnåddes en överlevnad på 77 procent vilket var på samma nivå som med syskongivare. Allra bäst går det för barn som transplanterats pga medfödda sjukdomar eller med leukemi i tidiga stadier där överlevnaden efter fem år var upp till 90 procent.

Obesläktad donator ingen riskfaktor
Studierna visar också att en obesläktad donator inte var en riskfaktor i sig för barn som transplanterats pga leukemi. Istället fann man att andra donatoregenskaper hade större betydelse för överlevnaden, t ex vävnadstypsolikhet, kvinnlig givare till manlig patient, antalet genomgångna virusinfektioner mm. En slutsats av detta kan vara att val av donator mer borde baseras på dessa riskfaktorer än huruvida donatorn är besläktad eller ej.

Avstötning även av leukemiceller
Att det går så bra för just barn med leukemi som transplanteras med en obesläktad donator beror sannolikt på att donatorns immunsystem även angriper eventuellt kvarvarande leukemiceller, en sk graft-versus-leukemia effekt (GVL). Analyser visade att kroniska transplantat- kontra värd-reaktioner mer än halverade risken både för återfall och död vilket stöder teorin om en GVL-effekt hos barn.

Skydd mot virusutlöst följdsjukdom
En virusutlöst lymfkörtelcancer uppkommer efter cirka en tredjedel av de transplantationer som sker med vävnadstypsolikhet och kraftig immunsuppression. Studier visar att donatorns vita blodkroppar kan användas för att förhindra detta. Immunitet och skydd mot dessa lymfom framställdes i laboratoriet i form av virusdödande vita blodkroppar, vilka överfördes till patienter efter transplantationen. De virusdödande cellerna tolererades väl av patienterna och minskade tydligt de kraftigt ökade virusmängderna och förhindrade därmed utveckling av lymfom. Samma teknik har potential att även användas mot flera virus och mot leukemiceller.

Avhandlingens titel:
Allogeneic stem cell transplantation in children: Identification and prevention of complications: adoptive transfer of EBV-immunity

Författare:
Åsa Gustafsson Jernberg, Institutionen för klinisk vetenskap,
Enheten för pediatrik, Karolinska Institutet, tel 08 652 7526 eller
mail: asa.gustafsson@klinvet.ki.se

Disputation:
Fredag 14 februari 2003, kl 9.00, Föreläsningssal B64,
Huddinge Universitetssjukhus.

Presskontakt:

pressinfo@ki.se

Telefon:

08-524 860 77

Mobil:

fast telefon kopplas om