Man har tidigare sett leken mer som en mötesplats i fri konkurrens. Här ska den vackraste, friskaste eller mest dugande hannen vinna honornas gunst och därigenom säkra sina egna arvsanlags fortlevnad. Men nu framläggs nya studier som stöder teorin om att det snarare är släkternas eller familjernas fortbestånd än individens som gynnas av leken.
Lisa Shorey, Jon Stone och Jacob Höglund från Evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet visar, tillsammans med kollegan Stuart Piertney från Aberdeen, att leken är mer genetiskt strukturerad än man trott. Upptäckten bygger på studier av en tropisk tätting Mannacus mannacus på Trinidad och presenteras i det nya numret av den internationella vetenskapliga tidskriften Nature.
Genom mikrosatelliter, blodprov och PCR-teknik kan man med större noggrannhet än tidigare fastställa släktskap. Analysen visar att hannar från en och samma släkt i stor utsträckning förlägger sina lekrevir på samma område och nära varann. Hannarna håller var och en ett litet territorium enbart för parning. Leken pågår året om och man håller sig till samma plats livet igenom.
Många hannar på lekplatsen lockar till sig honor, som på så sätt får fler att välja mellan vid parningen. I en stor grupp med några prunkande hannar kan också de mindre attraktiva få större chans än de skulle haft på egen hand att attrahera honor.
Individernas konkurrens har alltså delvis ersatts av släkternas, konstaterar forskarna efter sina studier om leken och dess betydelse. Genom släktsammanhållningen och samarbetet försäkrar sig familjerna om maximal framgång för gruppens arvsanlag.
OBS-publiceringsförbehåll (embargo) till den 15 november kl 20.

För mer information, kontakta Jacob Höglund , professor i evolutionsbiologi, tel. 018-471 26 71, e-post jacob.hoglund@zoologi.uu.se
Bilder på Mannacus mannacus finns på www.info.uu.se/pressmapp

Se även http://www.nature.com

Presskontakt:

Presskontakt

Telefon:

Mobil:

070-167 92 96