En avhandling, med titeln ”Vila och lärande om vila – en studie på livsvärldsfenomenologisk grund” läggs fram för disputation den 20 september vid Sahlgrenska Akademin, Institutionen för vårdpedagogik, Göteborgs Universitet. Författare är Margareta Asp, universitetsadjunkt i omvårdnad vid Mälardalens högskola. Denna ohälsoproblematik studeras huvudsakligen med stressteorier som förklaringsmodeller, men kan också förstås som en bristande förmåga att vila. En pedagogisk fråga har uppstått som handlar om att människor behöver lära sig att vila, det vill säga utveckla en färdighet till vila, i såväl arbetsliv, privatliv som inom vårdverksamheter.
För att skapa förutsättningar för att människor ska lära sig att vila krävs kunskap om vad vila innebär och hur människor lär sig att vila. Avhandlingen belyser detta. Studien bygger på 19 intervjuer där människor beskriver sina erfarenheter av vila. En livsvärldsfenomenologisk forskningsansats har använts för studien.

Resultatet visar att det som karaktäriserar människors upplevelser av vila är att det råder harmoni i vilja, känsla och handling. Det betyder att vila inte behöver vara ett passivt tillstånd, utan kan erfaras vid handlingar av skilda slag. Människor erfar vila genom att dröja i kravlöshet och ro men också i tillstånd då lustfylld stimulans och lustfyllda utmaningar erfars. Vid vila råder överensstämmelser mellan människors behov och längtan och yttre förutsättningar för att tillgodose dessa behov. En djup vila upplevs i förvissningen om ett okränkbart människovärde och av att vara älskad. Resultatet visar att vila rör människans kroppsliga, själsliga och andliga aspekter. I avhandlingen belyses alltså andra aspekter av människors liv än de som vanligen studeras med stressteorier som utgångspunkt.
Vila är ett relativt fenomen, det vill säga vila måste förstås i relation till det som inte är vila eller som utgör hinder för vila. I avhandlingen benämns det som ”icke-vila”. Icke-vila karaktäriseras av en disharmoni i vilja känsla och handling. Det kan innebär att människor har förmåga till att kunna utföra något, men inte vilja. Det kan också finnas en vilja till handling, grundad på egna eller andras krav, men förmågan till att uppfylla dem saknas. Detta verkar tärande på människors krafter. I människors dagliga liv sker en ständig cirkulär rörelse mellan dessa tillstånd av vila respektive icke-vila och dessa tillstånd förutsätter varandra.

Människor lär sig att vila genom att medvetandegöra sina behov av en livsrytm mellan vila och icke-vila. Vidare handlar lärandet om att tillåta sig denna rytm och att finna och skapa källor där kraft kan hämtas. Detta lärande är alltså inte enbart kognitivt, utan omfattar såväl tanke och känsla som kroppslig erfarenhet. En modell av lärande avseende vila beskrivs, vilken består av dimensionerna lärande om vila, lärande genom vila och lärande i vila.

Forskaren, Margareta Asp, universitetsadjunkt i omvårdnad vid Institutionen för Vård- och Folkhälsovetenskap, Mälardalens högskola, diskuterar i avhandlingen hur forskningens resultat kan användas i vårdverksamhet, vårdutbildning och annan hälsofrämjande verksamhet i samhället.

Margareta Asp, Mälardalens högskola, tel 016/15 37 53, e-mail: margareta.asp@mdh.se

Handledare: Prof: Kerstin Segesten., tel. 033-174736, e-mail: kerstin.segesten@hb.se