Humlor är viktiga pollinatörer av jordbruksgrödor (t.ex. klöver och oljeväxter), fruktträd, vilda bär och blommor. På senare år har antalet pollinerande insekter minskat, vilket har lett till frågeställningar om hur hagmarker och andra jordbruksbiotoper bäst ska utformas. Birgitta Svensson
vid SLU har i sin doktorsavhandling kommit fram till att de bästa förutsättningarna för en art- och individrik humlefauna finns i ett varierat jordbrukslandskap. Humlorna utnyttjar nämligen skilda biotoper för bosök (och därmed boetablering) och för födosök. De flesta drottningarna bosökte i åkerkanter, skogskanter och andra obrukade områden. Antalet
födosökande humlor under sommaren var störst i vägkanter, beteshagar och på hyggen.

Birgitta Svensson visar också att humlor bara använder ett fåtal av de tillgängliga växtarterna som födoväxter (åtta växtarter stod för nästan två tredjedelar av blombesöken). De flesta födoväxterna är fleråriga och växer i beteshagar och öppna, obrukade områden.

De nio observerade humlearterna i studien utnyttjade de åtta mest besökta växtarterna i samma utsträckning. Det var alltså inga skillnader mellan humlearternas val av födoväxt. Däremot utnyttjade de tre kasterna (drottningar, arbetare och hanar) olika växtarter; hanar födosökte mest på olika tistlar och på ljung, medan drottningar föredrog olika klöverarter. Det beror på att kasterna är aktiva under olika perioder. Drottningarna har vidare en längre tunga, och kan därmed besöka djupare blommor. Hanarna dricker endast nektar, medan övriga kaster även samlar pollen.

Skogshumla (Bombus sylvarum) och vallhumla (B. subterraneus), är två humlearter som minskar i antal i jordbrukslandskapet. De visade sig födosöka på växtarter som företrädelsevis växer i kantzoner. Denna typ av biotoper bör därför bevaras i det moderna jordbrukslandskapet för att gynna dessa humlearter.

Antalet födosökande individer på våren visade sig vara störst i områden med mycket sälg (Salix caprea). I områden där sälgarna var få eller små fanns en tendens till större konkurrens om födan. Alla sälgar, även små buskar som kan ha hög blomningsintensitet, är därför betydelsefulla för humlorna och bör sparas i jordbrukslandskapet. Energiskogsodlingar av korgvide kan också besökas av humlorna under tidig vår.

I naturbetesmarker (hagar) är en viss täckningsgrad av träd och enbuskar (Juniperus communis) positiv för antalet arter av födosökande humlor. Både humlor och fjärilar påverkas negativt av ett ökat betestryck. Birgitta Svensson kan på grundval av dessa resultat starkt rekommendera att man
tänker på variationen i och mellan naturbetesmarkerna när det gäller olika skötselåtgärder.

FK Birgitta Svensson, SLU, institutionen för ekologi och
växtproduktionslära, försvarar fredagen den 15 mars 2002 klockan 09.30 sin avhandling med titeln Foraging and Nesting Ecology of Bumblebees (Bombus spp.) in Agricultural Landscapes in Sweden. Disputationen avser filosofie
doktorsexamen.

För mer information: Birgitta Svensson, 018-67 25 26, 018-37 60 03,
Birgitta.Svensson@evp.slu.se
Du kan också klicka här http://www-internt.slu.se/disputationer/, så kommer referatet upp bland övriga, aktuella disputationer vid SLU.
Eventuella pressbilder kan du hitta här:
http://www.slu.se/aktuellt/pressbilder/index.html.

Presskontakt:

Mikael Jansson,

Telefon:

018-67 14 56

Mobil:

073-370 71 11