När jästens totala arvsmassa kartlades av forskare 1996 var det början på en biologisk och medicinsk revolution. Människans arvsmassa kartlades 2001, och idag är antalet karaktäriserade arter snart uppe i över 1 000. Inom några år tas nästa steg: att kartlägga den genetiska evolutionen hos enstaka individer hos flercelliga djur och människor.

–Då kan vi bland annat hitta genetiska orsaker till sjukdomar hos människan, och förstå hur den evolutionära processen fungerar när arter bildas, säger Anders Blomberg, professor vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Anders Blomberg och hans kollega Jonas Warringer publicerar i dag en artikel i ansedda tidskriften Nature, som öppnar för en ny era inom evolutionär och funktionell genetisk forskning. Än en gång är det jästen som visar vägen.

I samarbete med Sanger-institutet i Cambridge och universitetet i Nottingham har Göteborgsforskarna lyckats sekvensera DNA och karaktärisera arvsmassans egenskaper (fenotyper) hos 70 olika individer inom två jästarter: den vanliga bageri- och öljästen Saccharomyces cereivisae samt dess evolutionära kusin Saccharomyces paradoxus.

Studien presenterar flera intressanta resultat, bland annat att människans tusenåriga bruk av alkohol förändrat jästens arvsmassa.

–Genom att människan fört öl- och vinjäst runt världen har olika jästarter korsats och blandats ut, så att stammarna idag bär på genvarianter från olika delar av världen. Detta mosaik-mönster syns inte alls hos den andra jästsvamp vi studerat, och som inte varit i människans tjänst, säger Anders Blomberg.

Studien visar också att det kan vara större genetiska skillnader mellan olika individer inom en art av jäst, än det är mellan schimpans och människa. Jästindividernas DNA kan variera med upp till fyra procent – skillnaderna i människans och chimpansens arvsmassa är cirka en procent.

En annan intressant observation är att individer från samma art kan ha extra genetiskt material. De flesta av dessa ”extra gener” förekommer längst ut på kromosomerna (det som kallas telomer-regionen) vilket ger stöd åt uppfattningen att dessa områden är mycket viktiga under evolutionen.

Artikeln i Nature heter Population genomics of domestic and wild yeasts och finns tillgänglig från 12 februari.

Kontakt
Anders Blomberg, professor vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
031-786 2589
0733-604 624
anders.blomberg@gmm.gu.se