Traditionellt har man använt sig av spektroskopi, det vill säga ljus, för att studera hur mycket restprodukter som funnits. Genom att kombinera spektroskopi med en tämligen ny vetenskap som kallas kemometri så kan man studera inte bara hur mycket material som finns utan även likheter och olikheter i den kemiska strukturen hos materialet. Dessa likheter och olikheter kan sedan användas för att bestämma om materialet är producerat på plats eller om det har färdats en längre väg.

Kemometri är en kombination av kemiska analyser med matematiska utvärderingsmetoder som gör det möjligt att renodla spår av trender, likheter och olikheter i data. Genom detta verktyg kan man se vad som särskiljer två prov som kan tyckas identiska när resultaten från analyser betraktas med bara ögat.

Allt levande material, både i havet och på land, innehåller grundämnet kol i varierande mängder. Vi har alla sett hur växter förmultnar när de komposteras, detta är ett exempel på den nedbrytning som sker i naturen. Denna process är inte unik för landbaserade organismer utan det sker en nedbrytning av djur och växter i havet också. En del av kolet kommer då att frigöras och finnas i vattnet i form av restprodukter av varierande storlek från små delar som svävar omkring upplösta i vattnet till större delar som sjunker till botten som partiklar. En del av det organiska materialet är mycket eftertraktat som föda eftersom det ger ett snabbt energitillskott medan annat tar längre tid att konsumera och i vissa fall kommer det att sjunka till botten, ner till sedimentlagren och begravas där. Allt eftersom nytt material tillkommer så kommer det tidigare materialet att begravas djupare och djupare i sedimenten och till slut bilda petroleumprodukter efter tusentals år.

Överallt i havet finns delar av dessa restprodukter och man talar om en sänka för organiskt kol. Mängden kol som finns i denna sänka är ungefär lika stor som mängden kol som förekommer som koldioxid i atmosfären, ganska betydande med andra ord. Det problem som funnits med denna sänka är att det kan vara svårt att veta vad som är nytt och gammalt organiskt material och om det är producerat på plats eller om det har producerats någon annanstans och importerats. Kombinationen av de båda metoderna kan nu råda bot på problemet.

Tomas Persson, Institutionen för kemi, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i kemi, med inriktning mot marin kemi med avhandlingen ”Fluorescence properties of marine organic matter – A chemometric approach” fredagen den 27 september.

Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/tomas_persson.shtml

Tomas Persson
Institutionen för kemi
Telefon: 0520-657588 eller 0739-30 83 50
E-post: tomas@amc.chalmers.se

Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se