För att ett nybildat protein ska kunna transporteras mellan olika delar av cellen, måste det packas in i en liten membranblåsa, en så kallad vesikel. Själva målsnöret i transportkedjan är när en vesikel smälter samman med membranet på den organell som vesikeln ska till. Utan hjälp kan vesikeln inte passera målsnöret, eftersom ett tunt vattenlager skiljer membranen åt och hindrar spontan sammansmältning.

För att membran ska smälta samman krävs särskilda syntaxiner, en grupp proteiner som hör till de så kallade SNARE-proteinerna. SNARE-proteiner sitter fastsatta i membranen och kan liknas vid molekylära dragkedjor. När de kommer i kontakt med varandra dras de ihop och bildar en kompakt fyrfläta. Membranen förs då samman och smälter ihop spontant.

Mattias Öyen har jämfört två sådana SNARE-proteiner, Sso1p och Sso2p, som finns i jästcellens yttermembran och har betydelse för jästens vanliga celldelning. Han visar att Sso1p, men inte Sso2p, även behövs för att jästen ska kunna bilda sporer. Vesiklarna som ska bilda sporernas membran kan inte smälta samman i frånvaro av Sso1p. Han fann också överraskande att en icke-kodande del av genen för Sso1p är absolut nödvändig för sporformering. Denna egenskap skiljer Sso1p från Sso2p.

Även i människan finns SNARE-proteiner som liknar Sso-proteinerna till både struktur och funktion. De SNARE-proteiner som är bäst kända behövs för att nerver ska fungera. Vid stelkramp är det just SNARE-proteinerna som angripits. Genom att studera finreglering av dessa dragkedjor i jäst, kan forskarna i förlängningen lära sig mer om hur våra egna celler arbetar.

MM Mattias Öyen försvarar fredagen den 12 december kl. 9.15 sin avhandling med titeln Functional studies of plasma membrane syntaxins in yeast för vinnande av filosofie doktorsexamen. Opponent är professor Rosine Haguenauer-Tsapis, Jaques Monod-institutet i Paris.
Plats: Aulan, Genetikcentrum, Ultuna, Uppsala.

Mer information: Mattias.Oyen@vbsg.slu.se
018- 67 33 10