Myrar har vuxit till och bundit in kol i växtmaterial sedan senaste istiden. Kolet lagras i myren och bildar torv i stället för att avges till atmosfären och därmed bidra till en ökad halt av koldioxid i luften. Senare års forskning har dock visat att myrar kan både lägga fast och utsöndra koldioxid. Om nettot i en enskild myr blir positivt eller negativt beror på faktorer som temperatur och vattentillgång.
Jörgen Sagerfors, SLU Umeå, har funnit att näringsrika, norrländska myrar binder mer koldioxid än de avger. Han har dessutom visat att upptaget av koldioxid är stabilt även när nederbörd och temperatur varierar. En trolig orsak till det relativt stabila upptaget av koldioxid är att vatten kan ledas upp till de aktiva växterna även om grundvattenytan sjunker en del. Detta genom torvmossans egna sinnrika konstruktion
med grenar hängande längs med stammen som hjälper till att transportera vattnet uppåt. Jämförelser med resultat från andra myrar visar att andra myrtyper kan vara mer känsliga för ändringar i nederbörd och temperatur.
Den myrtyp som Jörgen Sagerfors har undersökt är representativ för en stor andel av myrarna i norra Sverige och också för andra nordliga myrar. Därmed är det troligt
att de här resultaten är giltiga för stora arealer av myr på norra halvklotet.

Jorgen.Sagerfors@sek.slu.se

Se fler notiser och hitta pressbilder på:
http://www2.slu.se/forskning/2007/Notiser/notiser07-03.pdf