I en ny avhandling i juridik analyserar Johanna Chamberlain den svenska lagstiftningen kring intrång i privatlivet. Hon tar upp utmaningar som finns när det gäller att stärka det lagliga skyddet för individen och undersöker möjligheten att via skadeståndsrätten utkräva ansvar från personer som begått ett intrång.

En tidigare partner eller klasskamrat lägger ut en känslig bild av en annan person på internet utan att det finns samtycke. Personen på bilden får reda på vad som har hänt, kanske genom ryktesspridning på skolan. Den drabbade upplever oro, ångest, sömnsvårigheter och depression. Så kan ett exempel på skada genom intrång i privatlivet se ut.

Privatlivet är ett skyddsintresse som länge har diskuterats i rättsliga sammanhang. Det tycks råda enighet om behovet av att säkra en fredad sfär för den enskilda och utforma ett skydd mot olika typer av intrång – men därefter uppstår en rad frågor som tenderar att bromsa utvecklingen på området. Hur ska bedömningen av vad som är skyddsvärt egentligen gå till, när det rör sig om ett så pass svårdefinierat och abstrakt värde? Inom vilken rättslig disciplin hör skyddsintresset hemma, och hur bör eventuella sanktioner vid intrång se ut? Är det möjligt att förena ett förstärkt integritetsskydd med våra grundläggande nationella principer om yttrandefrihet, tryckfrihet och handlingsoffentlighet? Hur ska enskilda kunna behålla kontrollen över sina personuppgifter i dagens digitala samhälle?

I avhandlingen undersöker Johanna Chamberlain skadeståndsrätten som en möjlig väg att utkräva ansvar för skador vid intrång i privatlivet. Skadeståndsrätten får på så vis fungera både som ingång till ett svårgripbart rättsområde och som måttstock vid kompensation av olika skador. Det svenska integritetsskyddets framväxt och utmaningarna som uppstått på vägen analyseras. Flera av dessa kan knytas just till yttrandefrihetsgrundlagarna och även till andra tendenser som medför att individuella rättigheter inte har stått i fokus i Sverige historiskt sett.

Följden har blivit en försiktig lagstiftningsteknik avseende den personliga integriteten. Den reglering som har införts tar oftast inte sikte på skyddsintresset eller rättigheten i sig, utan utgör snarare ett punktvis sanktionerande av vissa specificerade ageranden. Följden blir att lagstiftaren ständigt måste vara uppmärksam på teknisk utveckling som gör nya typer av intrång i privatlivet möjliga och som kan kräva anpassade rättsliga åtgärder.

I svensk rätt ingår även internationell rätt, som EU-rättens dataskyddsförordning och rättighetsstadga samt Europakonventionen. I dessa regelverk har privatliv och personuppgifter högre status och ses som positiva rättigheter. I avhandlingen undersöks den dynamiska relationen mellan det traditionella svenska närmandet till privatlivsskyddet och våra internationella åtaganden. Det görs även vissa jämförelser med den amerikanska rättsutvecklingen, där det finns en mängd rättsfall och en rik diskussion kring privatlivet som rättsligt skyddsintresse.

Avhandlingen tar också upp utmaningar som är kopplade till dagens digitalisering och masshantering av personuppgifter. Den föreställning som funnits om att enskilda ska kunna kontrollera sina egna personuppgifter ifrågasätts med hänsyn till att vi numera ständigt avkrävs personlig information. I stället kan det anses centralt att åstadkomma lämpliga informationsflöden. Det betyder att de aktörer som har tillgång till andras personuppgifter ska behandla dessa i enlighet med vad personerna som lämnat uppgifterna förväntar sig. Perspektivet grundar sig i amerikansk teoribildning och kan kallas kontextuell integritet. Det är användbart på avhandlingens område eftersom det knyter ihop sociala normer med skydd för privatliv och personuppgifter. Majoriteten av alla skadeståndsfall rörande privatlivet hänför sig till sociala sammanhang där uppgifter exempelvis har delats på internet utan samtycke från den person det gäller.

Teorin om kontextuell integritet används i avhandlingen för att analysera svenska skadeståndsfall på området. Vilka är argumenten för och emot att kompensera överträdelser och kränkningar, när anses en skada vara ersättningsgill och på vilken nivå ska ersättningen ligga? Genom att kombinera de klassiska skadeståndsrättsliga frågeställningarna med kontextuella idéer om kollektiva lösningar och ansvarstagande i sociala sammanhang, kan såväl gällande tendenser som potentiella lösningar identifieras för samtida och framtida utmaningar kring integritetsskyddet i svensk rätt.

– En stor del av skadeståndsanspråken för intrång i privatlivet grundar sig idag just i sociala sammanhang. Därför är det viktigt att sätta sig in i dessa och att nå en samverkan mellan sociala och juridiska lösningar för att skapa normer för privatlivsskyddet och förebygga att skador sker, säger Johanna Chamberlain, verksam vid juridiska institutionen, Uppsala universitet.

För mer information kontakta: Johanna Chamberlain, e-post: johanna.chamberlain@jur.uu.se tel: 070-152 81 36

Integritet och skadestånd: Om skyddet för personuppgifter och privatliv i svensk rätt, Uppsala: Iustus förlag, 2020.

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Presskontakt:
Linda Koffmar
Telefon:
018-471 1959
Mobil:
070-425 08 64
Epost:
Linda.Koffmar@uadm.uu.se