I vår vardag använder vi en mängd kemikalier som ofta har utvecklats för att göra livet enklare och säkrare. Baksidan är att miljöfarliga ämnen hamnar i miljön och kan skada både oss själva och annat liv. Wiebke Dürig har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur vi kan hitta hittills okända kemikalier i djur, och vilka miljögifter som bör prioriteras i den löpande miljöövervakningen. Tidserier med vävnadsprover från havsörn och lodjur användes för att finna trender i kemikaliebelastning hos rovdjur.
Människan släpper ut en mängd olika kemikalier i miljön, varav somliga kan vara farliga för både oss och djurlivet. Därför finns idag miljöövervakningsprogram som följer trender i halter av kända skadliga kemikalier i miljön och i olika djurslag. Därigenom kan vi även följa upp om miljöåtgärder som har vidtagits också har haft effekt. Men vilka kemikalier missar vi, och hur vi kan hitta hittills okända och mindre väl studerade kemikalier som förekommer i ökande halter hos vilda djur?
Wiebke Dürig har under sin tid som doktorand vid SLU utvecklat nya metoder för identifiering av olika kemikalier i djur och för prioritering av sådana som det bör vara viktigast att övervaka.
För att hitta okända miljöföroreningar som kan vara ett växande problem i den svenska faunan använde Wiebke Dürig prover av muskelvävnad från havsörn och lodjur, som samlats in från 1965 till 2017 av Naturhistoriska riksmuseet. Ämnen som förekommer i ökande halter i rovdjur kan vara viktiga ledtrådar i sökandet efter nya miljöföroreningar. Hos rovdjur kan halter av skadliga ämnen vara särskilt höga, eftersom många miljöföroreningar ansamlas på högre nivåer i näringskedjorna, och rovdjur är på det sättet lämpliga organismer för förutsättningslös screening av okända kemikalier (”non-target screening”).
De verktyg och metoder som användes kan inte alltid särskilja konstgjorda ämnen från naturligt förekommande ämnen i biologiska vävnader, vilket är en utmaning vid identifiering av nya kemikalier. Det var möjligt att preliminärt identifiera 14 ämnen som förekom i ökande halter i havsörnsprover. Sex av dessa är syntetiska ämnen, med ursprung i läkemedel, kosmetika eller industrikemikalier.
I lodjursprover hittades två ämnen som ökade i halt, varav ett tycks vara ett växtskyddsmedel. Att upptäcka nya miljöföroreningar i rovdjur som lever på land är mer utmanande än att finna nya ämnen i rovdjur som lever på vattenlevande organismer. Detta beror bland annat på att akvatiska födovävar är långa och att det därmed ansamlas högre halter av miljöföroreningar.
– När det gäller ämnet EPTC, som användes som växtskyddsmedel för odling av bruna bönor och utsädespotatis, ökade trenden tills 2008. Vi hittade däremot inga spår alls av EPTC i lodjursprover efter 2008. Denna produkt såldes mellan 1972 och 1997 i Sverige, och användning har varit förbjuden sedan 1999. Detta är ett exempel på hur ändrad kemikalielagstiftning kan leda till snabba förbättringar i miljön, säger Wiebke Dürig.
Tillsammans med kollegan Rikard Tröger har Wiebke Dürig också utvecklat ett verktyg, SusTool, som kan användas för att upptäcka nya miljöfarliga ämnen i olika miljöer. SusTool bygger på en omfattande databas med oönskade ämnen, och skapar listor med kemikalier som kan vara relevanta att söka efter i olika sammanhang genom sina egenskaper och användningsområden.
– Kemikalieanvändningen ökar i samhället och oönskade syntetiska ämnen läcker kontinuerligt ut till miljön, samtidigt som flertalet kemikalier inte omfattas av någon lagstiftning. Jag är glad över att de prioriteringsverktyg jag har varit med om att ta fram kan användas för att upptäcka nya, oönskade miljöföroreningar i rovdjur, men det är viktigt att forskningen inom detta område fortsätter, säger Wiebke Dürig.
– Alla bör vara medvetna om problemen med kemikalier i miljön. Överväg alternativa produkter genom att hålla utkik efter ”green chemistry-symboler” på produkter och hantera förbrukade produkter på sätt som minskar onödig miljöbelastning. Det gynnar både havsörnar, lodjur och oss själva, avslutar Wiebke Dürig.
————————–
MSc Wiebke Dürig försvarar sin doktorsavhandling Wide-scope screening for contaminants of emerging concern in archived biota: Method development, suspect prioritisation, and non-target screening in a novel identification tool den 12 mars 2021 kl 09:00 vid SLU i Uppsala. Opponent är professor Martin Schlabach, NILU – Norsk institutt for luftforskning.
Disputationen kan följas på webben – se https://www.slu.se/ew-kalender/2021/3/wiebke-during-diss/.
Forskningen har bedrivits inom projektet POPscreen, och finansierades av Naturvårdsverket.
Wiebke Dürig, doktorand
Institutionen för vatten och miljö; Sektionen för organisk miljökemi och ekotoxikologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
wiebke.durig@slu.se, 076-789 37 91
Länk till avhandlingen (pdf
https://pub.epsilon.slu.se/22161/
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
De instrument som Wiebke Dürig använde för att detektera och identifiera miljöfarliga ämnen kallas UHPLC/Q-TOF-MS (Ultra-high performance liquid chromatography-quadrupole time-of-flight mass spectrometry). Foto: Wiebke Dürig
Presskontakt:
David Stephansson
Telefon:
018-67 14 92
Mobil:
072-511 69 90
Epost:
David.Stephansson@slu.se
7 april, 2021 - SLU
Hur gamla vargar är när de får valpar för första gången påverkar populationstillväxten, särskilt i små, isolerade populationer som den skandinaviska. Forskare från SLU och kollegor i Norge har undersökt vad som förklarar åldern då vargar får sin första valpkull. Antal revir då en varg först reproducerade sig var den faktor som hade störst betydelse.
31 mars, 2021 - SLU
I stora delar av världen är det inte konstigt att äta insekter, men i Europa har det aldrig varit särskilt utbrett. Och svenskar tycks inte ha ätit insekter ens om de svalt. Forskare vid Uppsala universitet och SLU har undersökt hur man har uppfattat insekter som livsmedel historiskt och globalt. En slutsats är att attityder kan förändras ganska snabbt – det har hänt med andra livsmedel.
17 mars, 2021 - SLU
När klimatet förändras kan djur- och växtarter anpassa sig genom att förskjuta sin utbredning, men det är inte alltid de hittar nya ställen att flytta till. En färsk studie visar att fjärilars möjligheter att dra sig norrut försämras av att landskapet brukas intensivt, så att lämpliga livsmiljöer kan vara mindre eller ligga längre ifrån varandra.
16 februari, 2021 - SLU
Fisket på marina arter som strömming, gråsej och havskräfta bör minska, och torsk i Kattegatt och östra Östersjön bör inte fiskas alls.
– I Vättern är bestånden av sik, lake och siklöja så pass starka att vi bedömer att de klarar ett ökat fiske och detsamma gäller abborren i Mälaren och Hjälmaren, säger Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser på Sver
Expertsvar, Vetenskapsrådet, Västra Järnvägsgatan 3, Stockholm, Telefon 08 546 44 000
Postadress Box 1035, 101 38 Stockholm, expertsvar@vr.se
Information om cookies öppnas i nytt fönster
