Stora mängder gummi slits av från bilarnas däck när vi färdas längs våra vägar. Gummit innehåller flera miljöfarliga ämnen, framförallt zink och olika organiska ämnen, vilka sprids vidare med regnvattnet till kringliggande vattendrag. Ny forskning vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet visar att gummipartiklarna där riskerar att skada känsliga vattenlevande organismer som till exempel vattenloppor och alger.

Doktoranden Anna Wik har i sin studie utvecklat en metod som gör det möjligt att snabbt testa giftigheten i lakvatten från däckpartiklar. Studien visar att känsliga vattenlevande organismer kan skadas vid halter ned till omkring 10 milligram gummi per liter vatten. Samtidigt beräknas halterna av däckpartiklar på vissa platser i miljön uppgå till nästan 60 milligram per liter. Halterna av däckpartiklar i vatten blir särskilt höga efter längre perioder av torka, då regnvattnet för med sig de mängder som ansamlats på vägbanan.

I vattendrag intill vägar med höga trafikmängder och intill vägsträckor med ett mer omfattande däckslitage, till exempel med kurvor, inbromsningar och acceleration, kan stora mängder däckpartiklar ansamlas i bottensedimenten.
–Där halterna av däckpartiklar är som högst finns det en risk att känsliga vatten- och sedimentlevande organismer skadas. För att minska giftspridningen måste däck med mer miljövänliga beståndsdelar tas fram, säger Anna Wik.

Avhandlingen When the Rubber Meets the Road – Ecotoxicological Hazard and Risk Assessment of Tire Wear Particles försvarades vid en disputation den 10 oktober. Handledare var professor Göran Dave.

Fakta:
Under ett däcks genomsnittliga livslängd på 4 000 mil slits upp till 30 procent av däckets kontaktytor. Mer än tio procent av föroreningarna i vattendragen härrör från avrinning från vägar.

Bifogat foto fritt för publicering, fotograf: Göran Olofsson.

Kontakt:
Anna Wik, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
anna.wik@dpes.gu.se
Tele: 0709-654394