Det Ă€r frĂ„gor som Kerstin Sandell, doktorand vid tema Teknik och social förĂ€ndring vid Linköpings universitet, analyserar avhandlingen ”Att (Ă„ter)skapa det ”normala”. Hon har fĂ€ltarbetat pĂ„ kliniker som utför bröstrekonstruktioner efter cancer, bröstreduktioner, och behandling av brĂ€nnskador. UtifrĂ„n feministiskt inspirerade analyser diskuterar hon plastikkirurgins vardag och det ”normala”.

Plastikkirurgins möjlighet att modifiera vÄra kroppar kan uppfattas bÄde som ett krav och ett hot. Medicinens dubbla roll som frÀlsare och förtryckare gÄr som en röd trÄd genom avhandlingen.

Det normala Àr ett centralt begrepp bÄde i det moderna samhÀllet och inom medicinen. Trots medicinens försök att renodla det normala till nÄgot mÀtbart och objektivt kan det i praktiken betyda allt frÄn det vanliga, det bÀsta, det ideala, det genomsnittliga, i överensstÀmmelse med etablerade normer till att fungera som avsett.

Bröstrekonstruktioner Àr idag en sjÀlvklar del av behandlingen för bröstcancer. Genom att göra brösten till ett medicinskt problem kan kirurgen erbjuda bot genom normalisering. Att behandlingen Àr sjÀlvklar gör att kvinnorna inte behöver försvara sitt val. Det finns ocksÄ förstÄelse för att de kÀnner sig stympade, lider psykiskt och vill genomgÄ en rekonstruktion. Men 75 procent av de kvinnor som förlorar ett bröst i cancer genomgÄr ingen rekonstruktion. MÄnga kvinnor har dessutom problem efter rekonstruktionen.

Bröstreduktioner görs i allt större utstrÀckning inom den kosmetiska kirurgin. Det beror enligt Kerstin Sandell pÄ nedskÀrningar i vÄrden och pÄ att grÀnsen mellan medicinsk och kosmetisk kirurgi omförhandlas. Samtidigt konstaterar hon att kvinnors röster Àr mÀrkbart frÄnvarande i den processen. Brösten som kirurgerna skapar Àr normala i betydelsen ideala. Idealet uppfattas som sjÀlvklart av bÄde kirurger och patienter, men en kritisk analys visar att idealet skapas i motsats till Äldrande och ammade bröst och dessutom Àr rasifierat.

I brÀnnskadevÄrden Àr lÀkare, personal och patienter medvetna om att skadad hud aldrig kan bli normal utan alltid kommer att vara Àrrad. Med hjÀlp av kirurgi, sÄrbehandling, sjukgymnastik och Àrrbehandling utförs ett teamarbete för att resultaten ska bli sÄ bra som möjligt och för att patienterna ska uppleva att det ser bra ut. Samtal och fysisk behandling gÄr hand i hand.

Avhandlingen heter Att (Ă„ter)skapa ”det normala”. Disputationen sker den 23 november kl 13.15 i hus Cesar, sal C3, Linköpings universitet. Kerstin Sandell kan nĂ„s pĂ„ kerstin.sandell@ts.mah.se, 040/665 72 69 (jobb), 040/30 64 50 (hem).

Presskontakt:

press@liu.se

Telefon:

013 - 28 10 00

Mobil: