Den grekiska arkitekturen har varit förebild för att antal byggnader under 1800- och 1900-talet, t.ex. Capitolium och Lincoln Memorial i Washington samt British Museum i London. Detta intresse har resulterat i att den enskilda byggnaden har hamnat i fokus även i arkeologiska sammanhang. Hur grekerna planerade det arkitektoniska rummet är emellertid diskuterat i betydligt mindre grad än den enskilda byggnaden. Henrik Boman anser därför att det är viktigt att göra en studie där samspelet mellan byggnaderna är det centrala, inte den enskilda byggnaden.

Parthenon, Olympeion och Zeustemplet är välkända för alla idag tack vare TV, media och inte minst turistresor. Den enskilda byggnaden var bärare av de element som västerlandet associerade med den grekiska kulturen, t.ex. var den doriska, joniska och korintiska kolonnordningen indikatorer på förfinad kultur och arkitektur.

Henrik Boman ger i sin avhandling ett alternativ till tolkningen av arrangemang av byggnader i offentliga miljöer. Med utgångspunkt i kunskap som förvärvats genom studiet av den enskilda byggnaden och genom en fokusering på fyra aspekter av rummet, byggs en bild av det grekiska rummet upp som inte sammanfaller med den traditionella. De fyra specifika aspekterna är: sekvens (relativ kronologi), gränsen mellan det offentliga rummet och det privata, cirkulationssystem samt de byggnader som lämnades ofärdiga på centrala platser i den offentliga miljön.

Med detta perspektiv på grekisk arkitektur kan man karaktärisera det grekiska rummet på följande vis. Byggnaderna stod oförändrade under en mycket lång tid, vilket ger äldre stilar och dekor en betydelse för det senare gestaltandet av miljön. Ser vi på helgedomen Akropolis i Athen som exempel så byggdes Parthenon och de andra templen på 400-talet f.Kr., medan helgedomen användes till 500-talet efter Kristus ­ miljön såg nästan exakt likadan ut under 900 år. Detta innebär att det som vi ser som specifika stildrag i en speciell tidsperiod är ett konstant inslag i den byggda miljön under en betydligt längre period.

Förändringen i miljön skedde i första hand genom användandet av mindre element som statybaser och monument, inte genom uppförandet av nya byggnader. Man kan se hur byggnader och cirkulationsmönster ändrats genom att mindre element blockerar eller förstärker arkitekturen.

Vidare kan man se att ofärdiga byggnader och strukturer i ruiner lämnades kvar synligt på viktiga platser i miljön. Demonterade rester av äldre byggnader lagrades ofta, förmodligen synligt, vilket kan kopplas till en attityd där bygganden som process var en lika viktig aspekt av en byggnad som dess fysiska existens.

Avhandlingens titel: Movement in Space. An Architectural Analysis of Public Space in Archaic to Hellenistic Greece.
Disputationen äger rum lördagen den 8 februari 2003 kl. 13.15
Opponent: Professor John Camp
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Henrik Boman, tel. 031-16 85 34 (hem),
e-post henrik.boman@class.gu.se

Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 G√ĖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se