Genom att olika patientfall representeras i simuleringsprogram får studenter möjligheter att träna viktiga uppgifter för sin framtida profession i säkra utbildningsmiljöer. På datorskärmen kan de ”söva” simulerade patienter genom att ge narkosmedel, samt ge smärtstillande preparat, dropp osv. Studenterna kan också följa blodtryck, puls, andning och en rad andra värden som är viktiga att övervaka och reglera under ingreppet. Uppgiften består i att balansera effekter och bieffekter av läkemedel på ett sådant sätt att livsviktiga funktioner upprätthålls, något som dessutom försvåras av de ”sjukdomar” eller ”skador” som byggts in i patientfallen.

Resultaten i avhandlingen visar att studenterna använde sig både av erfarenheter från klinisk verksamhet och teoretiska studier för att förstå och agera i förhållande till simulerade händelseförlopp. Studenterna behandlade i hög grad fallen som autentiska vårdproblem och det framtida yrkesansvaret för patienters hälsa och välbefinnande präglade deras sätt att ta sig an de simulerade patientfallen. Det visade sig också att framgångsrika lösningar av problemen oftast blev möjliga först genom att studenterna använde sig av teoretiska resonemang grundade i medicinska ämnesområden. Såväl procedurer i arbetssituationer, yrkesetik och teoretiska begrepp blev därmed viktiga i studenternas lärande med simuleringen. Avhandlingen visar i likhet med en rad tidigare studier att simulerade förlopp kan vara svåra att tolka och dra slutsatser av. I analyser av samspelet mellan studenterna och simuleringen framhålls hur lärarens guidning kan bidra till att deras uppmärksamhet riktas mot centrala aspekter av det simulerade narkosförloppet, vilket bidrog till att studenterna bättre kunde förstå effekter av läkemedel och andra åtgärder i samband med narkos. På så sätt kunde studenterna också komma fram till förklaringar som visade sig fungera som resurser för fortsatt problemlösning och som också är viktiga i deras framtida profession. Simuleringens dynamik och inbyggda stödfunktioner bidrog till att både erfarenheter från kliniska situationer och teori kunde integreras i lärandesituationen. Snabba förändringar i scenarierna krävde ofta ett rutinbaserat handlande, medan riktigheten i samma handlande kunde diskuteras med stöd av kompletterande information om fysiologiska tillstånd och läkemedelseffekter i datorprogrammet.

En viktig slutsats är att införandet av simuleringar i formell utbildning i sig inte leder till förväntat lärande. Tidigare forskning har främst varit inriktad mot hur studenters bakgrundskunskaper, simuleringens design och undervisningens uppläggning var för sig påverkar vad studenter lär sig av att arbeta med simuleringar. Genom detaljerade studier av själva lärandeprocessen fokuseras i avhandlingen hur alla dessa aspekter samtidigt formar studenternas lärande. Därmed lyfts de konkreta villkoren fram för hur simuleringar fungerar i ett specifikt utbildningssammanhang, villkor som också belyser en mer generell problematik kring hur simuleringar kan utformas och vävas in i formell utbildning för att bidra till lärande för yrkeslivet.

Författare: Hans Rystedt, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet och
Institutionen för omvårdnad, Högskolan Trollhättan/Uddevalla
Hans.Rystedt@ped.gu.se , tel 0733-480144

Handledare: Berner Lindström, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet, Berner.Lindstrom@ped.gu.se , tel 031-773 24 21

Titel: Bridging practices: simulations in education for the health-care professions

Avhandlingen läggs fram fredagen den 20 december 2002, klockan 09.15 i D3 50 Pedagogen, Frölundagatan 118, Mölndal

Britt Tellow
Kansliet för utbildningsvetenskap
Box 300
405 30 Göteborg
Sweden
Tel +46 31 773 2268
Fax +46 31 773 2100