Storskaliga, långväga transporter av biobränsle från mellersta Sverige till centrala Europa kan vara kostnadseffektivt och attraktivt för att minska CO2-utsläpp. Det bekräftar jämförande analyser av kostnader, primärenergianvändning och CO2-utsläpp som har gjorts för olika skogsbränslesystem. Resultaten visar att buntade grenar och toppar från slutavverkning har god kostnadseffektivitet. De har också hög potential att minska nettoutsläppet CO2 per hektar skogsmark.

– Ett stort antal system har jämförts i relation till både terräng, koncentration av skogsbränsle och transportavstånd. Ändras förutsättningarna förändras också potentialen för de olika skogsbränslesystemen, säger Lisa Eriksson vid Mittuniversitetet. Systemen har jämförts i en lokal, nationell och internationell skala.

Ett buntsystem betyder att mer biomassa per hektar kan levereras till slutförbrukare än med ett pelletssystem. Det beror på åtgång av biomassa vid produktionen av pellets. Mängden insamlat material per hektar är en central faktor. Uttag av gallringsvirke tillsammans med stubbar, grenar och toppar vid slutavverkning ger en hög potential att undvika fossila CO2-utsläpp per hektar skogsmark. Den totala mängden tillgängligt skogsbränsle i Sverige har beräknats till ungefär 66 TWh per år.

Lisa Eriksson disputerar den 5 juni vid Institutionen för teknik, fysik och matematik vid Mittuniversitetet, Campus Östersund. Ämnet är Ekoteknik och miljövetenskap och avhandlingens titel är ”Forest-Fuel Systems – Comparative Analyses in a Life Cycle Perspective”.

Frågor kan ställas till:
Lisa Eriksson, telefon 063 16 55 35. E-post lisa.eriksson@miun.se