För att kunna bedriva ett rationellt skogsbruk har man traditionellt delat in skogen i bestånd, det vill säga områden med relativt lika egenskaper. Oftast har man utgått från skogens ålder och vilka trädslag den innehåller.
Problemet är bara att bestånden inte alltid är så enhetliga. Detta beror på skillnader i marktyp och det faktum att skogen förändras över tiden. Därför är det inte alltid mest lönsamt att bruka bestånden på ett enhetligt sätt.
Bestånden är dessutom inte anpassade för andra syften med skogen än ren virkesproduktion. I takt med att kraven ökar på att skogsbruket ska ta större hänsyn till naturvård, biodiversitet och rekreation behöver skogen betraktas med nya ögon.

Johan Stendahl visar nu i en doktorsavhandling att det ofta finns ett fläckvis mönster, en struktur, av mer enhetliga områden inom ett bestånd.
Hur stora de enhetliga områdena är beror på vilken egenskap som undersöks.Till exempel hade träden på en försöksyta ungefär samma tjocklek inom områden som var 80 meter i diameter. För vissa markegenskaper var storleken på enhetliga områden 40 meter, för andra 80 eller 120 meter. För de flesta
egenskaper finns det enhetliga områden med mellan 10 och 170 m i diameter.
Detta kan jämföras med de traditionella bestånden vars storlek överstiger ett eller ett par hektar.

De småskaliga rumsliga strukturerna inom skogliga bestånd skulle kunna utnyttjas till att planera skogsbruket effektivare. Till exempel skulle man kunna beskriva skogen mer kontinuerligt med hjälp av mindre enheter. Dessa skulle sedan, vid planeringen, kunna kombineras för att skapa de
behandlingsenheter som är bäst för ett visst ändamål. Resultatet blir att skogliga åtgärder, såsom avverkning eller gallring, kan utföras vid rätt tidpunkt för alla delar av ett bestånd. Man kan också med ett sådant system få bättre information om den skogliga råvaran redan när den står i skogen, något som idag efterfrågas av virkesköpare. Dessutom går det att ta bättre hänsyn till småskaliga naturvårdsobjekt om man anpassar planeringsenheternas storlek efter de egenskaper man är intresserad av.
Ofta räcker det till exempel med att spara en liten del av ett bestånd för att skapa förflyttningsvägar för en hotad isolerad art. Produktionen från hela beståndet behöver inte gå förlorad.

I avhandlingen studerades även betydelsen av markens mineralsammansättning för skogens tillväxt. Förekomsten av lättvittrade mineral gynnade bördigheten, men sambanden var komplexa och berodde på geologin i stort. Inom definierade geologiska regioner gick det att förutsäga den potentiella
tillväxten genom att undersöka markens mineral.

Johan Stendahl, institutionen för skoglig marklära, SLU, försvarar fredagen den 14 september kl. 09.30 sin doktorsavhandling ”Spatial Aspects of Forest and Forest Soil Management”. Disputationen äger rum i Hörsalen, Loftet, SLU, Uppsala. Opponent är Dr Jari Liski, Institutionen för
skogsekologi, Helsingfors universitet, Finland.

Mer information: Johan Stendahl, 018-67 38 01,
e-post: johan.stendahl@sh.slu.se

Bilder: http://www.slu.se/aktuellt/pressbilder/johanstendahl/index.html

Presskontakt:

Magnus Nelin

Telefon:

018-67 26 08

Mobil:

073-807 88 90