Fruktsamheten hos suggor är viktig för ett bra resultat inom
smågrisproduktionen. Med hjälp av uppgifter från besättningar med renrasiga
Lantras- och Yorkshiresuggor har veterinär Padet Tummaruk vid SLU tagit
reda på vilka faktorer som påverkar fruktsamheten. Studien baseras på data
om svenska avelsbesättningar (1993-1999) från Quality Genetics
(svinavelsorganisation med central databas). Uppgifterna kommer från 11
lantrasbesättningar och 11 yorkshirebesättningar, och totalt ingick i
studien ungefärligen 14 800 gyltor, 7 100 suggor och deras 20 300 kullar.
Sådana övergripande studier har aldrig tidigare gjorts i Sverige. De
statistiska analyserna var huvudsakligen olika former av variansanalyser.

Den kull som gyltorna (honsvin fram till första grisningen) föddes i
(kullnummer och kullstorlek) påverkade deras fruktsamhet senare i livet.
Gyltor som föddes i små kullar betäcktes tidigare än gyltor med många
kullsyskon. Gyltor vars moder var förstagrisare var äldre vid sin första
betäckning jämfört med gyltor födda av suggor som haft flera kullar. Även
gyltornas födelsemånad, dvs. årstiden, påverkade åldern för första
betäckning. Gyltor födda under vintermånaderna var äldre när de betäcktes
första gången jämfört med de som var födda under sommar och tidig höst.

Det fanns en rasskillnad vad gäller flera olika fruktsamhetsmått.
Lantrassuggor, jämfört med Yorkshiresuggor, var i genomsnitt två veckor
yngre vid första grisning, hade större kullar, fler blev dräktiga och
grisade (lägre omlöpningsfrekvens, högre grisningsprocent) men intervallet
mellan avvänjning och betäckning var längre.

Årstiden påverkade också tiden mellan avvänjning och betäckning, framför
allt hos förstagrisare. Unga suggor som avvandes i perioden juni-oktober
hade ett längre intervall jämfört med suggor som avvandes i perioden
januari-maj. Årstidens inverkan på intervallet mellan avvänjning och
betäckning var mer uttalad hos Yorkshiresuggor än hos Lantrassuggor.
Årstiden påverkade också omlöpningsfrekvens och grisningsprocent.
Exempelvis hade Yorkshiresuggor som betäcktes under augusti och september
sämst grisningsprocent. Även vad gäller omlöpningsfrekvens och
grisningsprocent påverkades Yorkshiresuggor mer av årstiden än
Lantrassuggor. Oavsett ras kunde dock ingen årstidsvariation för
>kullstorleken observeras.

Suggans kullnummer (nummer på den kull som suggan fött fram) hade betydelse
för kullstorlek, intervallet mellan avvänjning till betäckning,
omlöpningsfrekvens och grisningsprocent. Sämsta resultaten sågs hos
förstagrisare.

Naturlig betäckning resulterade i genomsnitt i större kullar och färre
omlöpningar jämfört med insemination. Dessa skillnader varierade dock med
ras, kullnummer och årstid.

Studien begränsades till suggor med en diperiod på fyra till åtta veckor.
En längre diperiod resulterade i kortare intervall mellan avvänjning och
betäckning, samt större nästkommande kull. Även intervallet mellan
avvänjning och betäckning påverkade storleken på nästkommande kull.
Kullstorleken minskade med ungefär en gris när intervallet ökade från fyra
till tio dagar. Likaså försämrades grisningsprocenten signifikant när detta
intervall ökade från fyra till sju dagar.

Veterinär Padet Tummaruk, institutionen för obstetrik och gynekologi, SLU,
försvarar fredagen den 20 april 2001 klockan 09.15 i Ettans
föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna, sin avhandling för
>veterinärmedicine doktorsexamen med titeln Reproductive performance of
>purebred Swedish Landrace and Swedish Yorkshire gilts and sows – a
retrospective study with special reference to age at first mating, season,
parity and weaning-to-first-service interval.

För mer information, kontakta Anne-Marie.Dalin@og.slu.se, 018-67 19 48.
Foto: http://www.slu.se/forskning/disputationer/bilder/padet.jpg

Presskontakt:

Magnus Nelin

Telefon:

018-67 26 08

Mobil:

073-807 88 90