Sönderbombade byar och stadsdelar, regimtrogna eller iranska familjer som flyttat in i den före detta bostaden eller tagit över åkermarken, fruktade kriminella gäng och miliser som tagit över landområden m.m. Professor Ronald Stade visar i en rapport hur syriska flyktingar i Libanon resonerar om att återvända till Syrien.

Flyktingsituationen i Mellanöstern, efter Syrienkriget startade 2011, är ohållbar. Libanon, lika stort som Skåne, och med en befolkning av 4,2 miljoner har sedan kriget började tagit emot 2 miljoner syriska flyktingar. Turkiet har tagit emot 3,5 miljoner syriska flyktingar och Jordanien knappt en miljon. Redan innan fanns 400 000 palestinska flyktingar i Libanon liksom ett stort antal i Turkiet och Jordanien. Det är alltså en tung och närmast omöjlig uppgift att lösa för regeringarna även om man får hjälp av FN-organ som UNHCR, Unicef, UNRWA och många andra hjälporganisationer.

Under fattigdomsnormen

Tre av fyra syriska flyktingarna i Libanon lever under fattigdomsnormen, visade Stade i en rapport 2018, på uppdrag av FN. Hälften lever som illegala flyktingar och har då inte rätt till flyktinghjälpens ”kontantkort” för att köpa exempelvis mat och kläder.
—Tar de ett tillfälligt jobb på ett bygge eller inom lantbruket riskerar de att åka fast och hamnar då i fängelse på kortare eller längre tid, säger Ronald Stade. Men utan uppehållstillstånd är det svårt att få ett jobb och skaffa försörjning till sig och familjen. De hamnar i permanent fattigdom som det är mycket svårt att ta sig ur.
— Omkring 40 procent av barn och unga går aldrig i skolan och många droppar av i tidiga tonåren, fortsätter Stade. Risken är att en hel generation blir underutbildad. Så är situationen i alla de tre största mottagarländerna av syriska flyktingar i just grannländerna.

På vilka grunder fattas beslut

I den nu aktuella rapporten är Stades ambition att ta reda på hur de syriska flyktingarna resonerar och tar reda på om det är möjligt att återvända till hemlandet. Alltså på vilka grunder fattar man ett sådant beslut? Varifrån får man informationen?

Genom intervjuer med ett 30-tal fokusgrupper med syriska flyktingar, där varje grupp innehöll 6-8 individer, framkom att det är genom krypterade Facebook och Whatsup meddelanden som de syriska flyktingarna skaffar sig information.

Vilka är de viktigaste slutsatserna?

—De allra flesta kan inte återvända, säger Ronald Stade. Genom olika ”gräsrotskanaler” får de syriska flyktingarna information om att huset/byn/stadsdelen är sönderbombad, eller att regimtrogna eller iranska familjer flyttat in i den före detta bostaden eller tagit över jordbruket eller företaget.
Till detta, menar Stade, kommer det instabila säkerhetsläget. På aktuella kartor markerar färger vilka landområden den syriska regeringen behärskar.
—I verkligheten kan det vara iranska eller ryska trupper som tagit över ett område, fortsätter Stade. Det kan också vara så att ryska legosoldater eller mer fruktade kriminella gäng och milis, något man i arabvärlden kallar ”shabiha” som helt kontrollerar ett område.

Människor försvinner

Det som också är försvårande är att den syriska regeringen knappast vill ha tillbaka människor som flytt då de redan visat prov på bristande lojalitet, enligt Stade. Det finns dessutom berättelser om människor som försvunnit efter de återvänt och redan tidigare hade Syrien en effektiv underrättelsetjänst, menar Stade.
Det är alltså många olika orsaker som gör att syriska flyktingar knappast vill eller kan återvända hem.

Samtidigt, menar Stade, finns starka politiska krafter i Libanon som vill bli av med de syriska flyktingarna. Efter det libanesiska valet verkar kristna partier tillsammans med Hizbollah för att syriska flyktingar ska lämna landet.

—Det är alltså en mycket svår situation för de syriska flyktingarna som världssamfundet måste ta sig an, avslutar Stade från Jordaniens huvudstad Amman.

Mer information: Ronald Stade
2019 rapport Waiting yesterday how syrian refugees analyse their own situation

Malmö universitet är ett nyskapande, urbant och internationellt lärosäte som bidrar till samhällsutveckling. Det märks i vår forskning, våra utbildningar och i vårt samarbete med andra aktörer.

Våra forskare arbetar gränsöverskridande. Med olika discipliner vidgas perspektiven och infallsvinklarna blir fler. Att identifiera och ta sig an framtidens utmaningar är högt prioriterat.

Tillsammans med andra vill vi skapa, dela och sprida kunskap för att förstå, förklara och utveckla samhället. Både lokalt och globalt. Som en naturlig följd av detta finns de flesta av våra studenter inom ämnesområden och yrken med hög samhällsrelevans.

Vi är övertygade om att öppenhet och inkludering berikar vår mångfald. Ett kvitto på det är att två av tre studenter på Malmö universitet är första generationens akademiker.

Malmö universitet i siffror:

– 24000 studenter, varav 12300 på helårsbasis.

– 1800 anställda, varav 75 professorer, 400 disputerade lärare.

– 5 fakulteter och 5 forskningscentrum.

Presskontakt:
Helena Smitt
Telefon:
0709-655 355
Mobil:
040-665 80 62
Epost:
helena.smitt@mau.se