Beslut om investeringar är bland de svåraste beslut som fattas av företagsledningar och styrelser i företag. Investeringar handlar om att göra en uppoffring vid en viss tidpunkt i utbyte mot framtida överskott. Den olika förläggningen i tiden av utbetalningar och inbetalningar är ett av problemen när beslutsunderlag för investeringar ska tas fram.

Tre stora investeringar har studerats för att få empiriskt underlag för studien; Superfos a/s investering i Ammoniakwerk Brunsbüttel, Uddeholms AB investering i Skoghall KM 7 samt Svedala Industri AB investering i Componenta AB.

Tre vetenskapligt etablerade teorier som diskuteras i avhandlingen är investeringsteorin, optionsteorin samt resursbaserad teori. Den centrala frågan i Olle Erikssons studie är om nuvärdeskalkylen, som är en metod inom investeringsteorin, är ändamålsenlig som beslutsunderlag vid dessa stora investeringar.

Investeringsteorin erbjuder flera olika metoder för att kalkylera investeringar. Den centrala egenskapen hos metoderna för investeringskalkylering ska vara att de maximerar aktieägarnas förmögenheter. Enligt ”modern finance” är det bara nuvärdeskalkylen som är teoretiskt korrekt. Nuvärdeskalkylering innebär att ut- och inbetalningar räknas om till samma tidpunkt med en kalkylränta. De övriga metoderna underkänns av olika skäl.

Resultatet av studien är att nuvärdeskalkylen, även om den är teoretiskt korrekt, inte är ändamålsenlig som beslutsunderlag vid stora investeringar. Den främsta anledningen är att ingen av de parametrar som ingår i kalkylen kan skattas inom de felmarginaler som krävs. Nuvärdeskalkylen kan även ifrågasättas på teoretiska grunder eftersom den i sin grundform bygger på ekonomisk teori där en av förutsättningarna är perfekt konkurrens, ett tillstånd som aldrig inträffar i verkligheten. Istället krävs imperfektioner – ojämlikhet i konkurrensen – som är till fördel för någon aktör.

Resursbaserad teori bygger på imperfektioner. Exempel kan vara att ett företag äger patent, råvarutillgångar eller har en skyddad marknad i form av monopol. Resursbaserad teori ger än så länge bara antydningar om hur en resurs skall kunna värderas och kan därför ge endast ett begränsat bidrag till beslutsunderlaget vid stora investeringar.

Nuvärdeskalkylen tar ingen hänsyn till ett projekts flexibilitetsegenskaper. Ett projekt är flexibelt till exempel om:
– det kan konverteras till alternativ produktion
– produktionen kan ökas eller minskas
– ger upphov till lönsamma tilläggsinvesteringar

Ett projekt som är flexibelt är rimligtvis mera värt än ett projekt som bara kan producera en enda produkt vid en viss produktionsnivå. Optionsteorin (real-options) erbjuder metoder för att värdera flexibiliteten hos ett projekt. De optioner som finns är teoretiskt intressanta och de är viktiga att identifiera i samband med investeringsbeslut, men de är svåra eller omöjliga att prissätta. Teorins bidrag blir därmed begränsat.

När investeringsteorin, resursbaserad teori och optionsteorin bara kan ge begränsade bidrag till beslutsunderlaget kan metoder som ligger utanför dessa teoriområden komma till användning. ”The Manufacturing Approach” och ”The Financing or Stake-holder Approach” är andra metoder som är kraftfulla som beslutsunderlag, men de är begränsade till få specifika fall.

Optionsteorin och resursbaserad teori torde gå att utveckla ytterligare för stora investeringar och de två sistnämnda metoderna borde gå att utveckla för flera fall. I avvaktan på ytterligare forskning och utveckling får investeringsbeslut fortsatt fattas på beslutsfattarnas bedömningar.

==

Olle Eriksson nås på tel. 054-15 50 21 eller via mail olle.eriksson@ebrevet.nu

___

Presskontakt:

Sofia Norling

Telefon:

021-10 13 25

Mobil: