Världen över finns starka intressen att utnyttja träkol som bildas efter ofullständig förbränning av trä, så kallad pyrolys, för att motverka växthuseffekten. Detta beror på att träkol som innehåller mycket kol bryts ned långsamt när det hamnar i marken. Tidigare skogsbränder har producerat stora mängder träkol, 1-2 ton/ha, som till synes ligger oförändrat i marken i århundraden. Tack vare den långsamma nedbrytningen skulle detta träkol kunna fungera som en kolfälla och bidra till att minska den totala mängden koldioxid i atmosfären. Detta har lett till att forskare föreslagit att träkol skulle kunna massproduceras för att lagras i marken. Politiker världen över har också seriöst börjat överväga denna möjlighet.

En ny studie av professorerna David Wardle, Marie-Charlotte Nilsson och Olle Zackrisson vid SLU i Umeå, vilken presenteras i veckans nummer av den ansedda tidskriften Science, visar dock att de förmodade fördelarna med träkol i marken är starkt överskattade.

SLU-forskarna har utfört studier där de i experiment blandat träkol och skogshumus i tre skogsområden i Norrbotten. Efter tio år analyserade man prover från dessa försök och upptäckte att mängden mikroorganismer (svampar och bakterier) ökade. Mikroorganismerna hade i ökad utsträckning brutit ned den humus som blandats med träkol. Träkolet hade alltså stimulerat mikroorganismerna att bryta ned humusen, vilket lett till en förlust av det kol som tidigare var bundet i humusen. En stor del av detta kol hade avgivits till atmosfären som koldioxid, det vill säga som en växthusgas.

Även om det är sant att träkol i skogsmark till följd av den långsamma nedbrytningen kan utgöra en kolfälla, så kan denna effekt alltså motverkas av att träkol också bidrar till att stimulera frisläppandet av det kol som redan finns bundet i marken, i till exempel skogshumus.

Studien visar att de förmodade fördelarna med att använda träkol för att öka skogsekosystemens kollagrande förmåga kan vara starkt överskattade, åtminstone för de barrskogar som täcker norra halvklotet. SLU-forskarna menar att vi behöver mer kunskap om vilka effekter träkolet har på förlusten av det kol som redan finns lagrat i skogsmarken, innan vi börjar använda träkol som ett storskaligt verktyg för att motverka effekterna av människans ökade produktion av kolbaserade växthusgaser.

Mer information:

Prof David Wardle, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, tel 090-786 84 71, 070-658 92 81.
E-post: David.Wardle@svek.slu.se

Prof Marie-Charlotte Nilsson, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, tel 090-786 84 40, 070-556 66 04.
E-post: Marie-Charlotte.Nilsson@svek.slu.se