När företag som driver egen forskning och utveckling redovisar sina tillgångar följer de framför allt två logiker. Det visar företagsekonomen Simon Lundh i sin avhandling, där han har undersökt vad som ligger bakom de val som företagen gör.

Bilden visar Simon Lundh, forskare vid Örebro universitet.

”Min forskning kan göra företagen mer medvetna om de normativa grunder för beslut och bedömningar som finns vid värdering av tillgångar som de immateriella”, säger Simon Lundh.

Simon Lundh är forskare i företagsekonomi vid Handelshögskolan på Örebro universitet och har skrivit sin avhandling om immateriella tillgångar, alltså sådana tillgångar som inte riktigt går att ta på. Han har fokuserat på det som kallas forskning och utveckling, som teknik, databaser, forskningsresultat eller utfallet av företags utvecklingsarbete.

När företagen redovisar sådana immateriella tillgångar i sina finansiella rapporter måste de följa något som kallas principbaserade redovisningsstandarder. Här finns inga detaljerade regler som styr, berättar Simon Lundh.

– Tanken är istället att företagen ska göra vissa bedömningar och avväganden. Det innebär att det finns utrymme för viss subjektivitet och osäkerhet. Min forskning handlar om de bakomliggande resonemangen till dessa bedömningar. Jag har varit intresserad av att se om det går att urskilja mönster, eventuella likheter eller skillnader, i företagens resonemang och logik när det gäller användandet av redovisningsstandarder.

Två huvudsakliga logiker

Resultatet visar att företagen använder sig av två huvudsakliga sätt att tänka när de resonerar kring bedömningar av det här slaget.

– Det är antingen en instrumentell logik som kan handla om att företagen av effektivitetsskäl arbetar med förenklande gränsdragningar. Man vill undvika risker och undviker gärna onödig administration.

Den andra varianten innebär att företagen har en logik av mer legitimitetsbaserad karaktär.

– Här tänker man i bedömningssituationerna på hur man framstår gentemot de externa intressenterna. Man bryr sig om hur rapporterna ser ut utifrån och baserar sina redovisningsbeslut på detta, förklarar Simon Lundh.

Han konstaterar också att de två logikerna kan användas samtidigt och oberoende av varandra.

Trovärdighet väger tungt

– Det som kanske överraskat mig mest är att man i företagen inte nödvändigtvis strävar efter att producera en så bra eller fördelaktig bild som möjligt av sig själva i de finansiella rapporterna. Istället är ofta målet att ge en trovärdig och rimlig bild av verksamheten.

Som exempel nämner Simon Lundh att det är viktigt för ett teknikbaserat utvecklingsföretag att visa sina intressenter och potentiella investerare att man kontinuerligt har utvecklingsprojekt aktiverade i balansräkningen. Däremot är målet inte att ha så många projekt i balansräkningen som möjligt.

Vad ser du att din forskning kan ha för praktisk nytta?

– Framför allt så kan min forskning göra både företag och dess intressenter mer medvetna om de normativa grunder för beslut och bedömningar som finns vid värdering av tillgångar som de immateriella. Även de som skapar och utvecklar nya redovisningsstandarder kan dra nytta av kunskapen om hur företag faktiskt använder sig av principbaserade redovisningsstandarder, säger Simon Lundh.

Här kan du läsa avhandlingen ”Application of Principles-based Accounting Standards: the case of internally generated intanglibles”.

Högupplösta bilder att ladda ner:  https://orubox.box.com/s/6efnmms5hueh4wzg1qxc6nwlvmfsugq5

Simon Lundh: 0706-66 84 93 eller simon.lundh@oru.se