Nu är det dags att presentera en doktorsavhandling i ämnet, och han kan med viss tillfredsställelse konstatera:

– Sälarna mår bättre i dag än när jag började studera dem. De är friskare och populationen ökar med 6-7 procent varje år. Men de drabbas fortfarande av hög frekvens grava sår i grovtarmen och det behövs mer forskning om orsaken till det.

Det är genom obduktioner, såväl på klinik som ute i fält, som Anders Bergman har undersökt hur sälarna påverkats under lång tid. I första hand var det sälarnas reproduktionsförmåga som försämrades. En nedgång i populationen hos gråsäl, vikaresäl och knubbsäl noterades redan på 1950-talet och minskningen fortsatte sedan även under 1960- och 1970-talet. Då sälen hade jagats hårt, särskilt under kriget, trodde man att detta primärt var orsaken till nedgången av stammen.

Men i slutet på 1960-talet konstaterades att sälarna i Östersjön hade höga halter av miljögifterna PCB och DDT i sina kroppar. I honans könsorgan hos både gråsäl och vikare påvisades hög frekvens av total eller partiell avstängning av livmoderhornen. I synnerhet misstänktes PCB-föreningar vara orsak till försämrad reproduktion. 1977 startades ett forskningsprojekt för att undersöka hälsosituationen hos sälar i svenska vatten.

Projektet var ett samarbete mellan dåvarande institutionen för patologi vid SLU (i dag en del av institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU) och Naturhistoriska museet i Stockholm. Anders Bergman blev med tiden doktorand inom projektet.

-Jag har sedan dess obducerat och undersökt organ från drygt 1 000 sälar från Östersjön och svenska västkusten. De undersökta djuren har i regel drunknat i fiskeredskap eller påträffats döda i strandregionen. Enstaka djur har avlivats på grund av sjukdom, säger Anders Bergman.

Huvudsyftet med projektet har varit att registrera sjukliga förändringar hos sälar i svenska vatten och undersöka om det fanns ett samband mellan dessa fynd och grad av miljögiftsbelastning.

Allvarliga förändringar

När han obducerade djuren fann han allvarliga förändringar i synnerhet hos honorna, i form av avstängning av livmoderhornen, vilket var en av orsakerna till dålig fortplantningsförmåga. Hos gråsälshonor noterades dessutom en hög frekvens av tumörer i livmodern.

Hos de sälar som Anders Bergman obducerade under perioden 1977-1983 påvisades också kroniska förändringar i kloregioner, tandbens- och käkbensdestruktioner, grovtarmsår, arterioskleros (en hjärtkärlsjukdom), njurskador och binjurebarksförtjockning.

– Sammantaget visade detta sjukdomskomplex likheter med det som förekommer vid abnormt ökad binjurebarksfunktion hos djur och människa. Som grundorsak till sjukdomskomplexet misstänktes miljögifter av typ organokloriner, främst PCB.

Genom sina studier fann Anders Bergman också att sälarna på svenska västkusten vid flera tillfällen drabbades av valpsjuka. Han noterade det första gången vid ett utbrott 1988 och senast 2002. Det infektionsämne som framkallade sjukdomen hos knubbsäl visade sig vara ett virus som var närstående till just hundens valpsjuka.

– När sälen drabbas av valpsjuka utvecklas till exempel lunginflammation med emfysem i lungorna och andningen blir snabbt sämre. När de sjuka sälarna ligger ute på kobbarna till havs kan man vid vindstilla höra hur svårt de har att andas. I regel leder sjukdomen till döden. Vid utbrottet 1988 var dödligheten hög, cirka 60 procent av knubbsälarna på västkusten dog.

Efter utbrottet 1988 återhämtade sig stammen av knubbsäl relativt snabbt men då sjukdomen har återkommit vid flera tillfällen har den nu klassats som smittsam luftvägsinfektion. Varför valpsjukan bryter ut hos säl är dock inte känt, men inom veterinärmedicinen har det diskuterats om miljögifter kan ligga bakom även detta.

Många års studier

I samband med att Anders Bergman nu lägger fram sin doktorsavhandling vid SLU avslutar han ett arbete som är lika gammalt som universitetet är. En ovanligt lång tid för en avhandling?

– Jovisst, men avhandlingen baseras på undersökning av ett material som insamlats under perioden 1997-2002, säger han.

Anders Bergman är numera pensionär sedan fem år tillbaka. Att han nu snart kan titulera sig veterinärmedicine doktor också, vill han främst tacka läkaren, professor emeritus, Anders Bergstrand för.

– Han arbetade som patolog vid Huddinge sjukhus och vi gjorde tillsammans en omfattande studie av sälnjurar. Anders stöd och uppmuntran fick mig att slutföra den här avhandlingen. Jag hoppas han kommer och lyssnar på min disputation, säger Anders Bergman.

Veterinär Anders Bergman försvarar på fredag 25 januari 2008 sin avhandling Pathological Changes in Seals in Swedish Waters: The Relation to Environmental Pollution vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU i Uppsala.

För mer information: Anders Bergman 0707-56 31 85

Presskontakt:

Mikael Jansson,

Telefon:

018-67 14 56

Mobil:

073-370 71 11