Sverige har en väl uppbyggd idrottsrörelse med ambitionen att det ska finnas plats för alla som vill delta, ändå deltar betydligt färre flickor med utländsk bakgrund. Tidigare forskning visar att etnicitet och socioekonomiska faktorer påverkar, men är det hela förklaringen? I en ny rapport, Idrott och hälsa bland flickor, har forskare från Ersta Sköndal Bräcke högskola studerat uppfattningar och erfarenheter hos föräldrar med utomeuropeisk samt svensk bakgrund.

En aktiv fritid och ett idrottsutövande för alla är en stor del av den svenska folkrörelsen. Ändå är det fler pojkar än flickor som idrottar. Bland flickor med utomeuropeiskt födda föräldrar är det än färre som deltar i idrottsföreningar. I studien framkom att det bland annat kan bero på att pojkar har mer överskottsenergi, en annan livsstil samt har fler idoler bland idrottare.

– Synen på idrott som en del av barndomen är väldigt nordisk. De utlandsfödda föräldrar vi intervjuat i studien kände inte igen sig i sättet idrotten är organiserad på i Sverige med krav på planering och struktur, föräldramedverkan, att den är åtskild från skolans verksamhet samt det stora fokuset på breddidrott. Just föräldraengagemanget var något där vi kunde se stora skillnader mellan födelseland, säger Anders Kassman, docent i sociologi och författare till rapporten.

– Men det handlar även om synen på idrottandet. I många länder handlar idrott om tävling och att bli duktig, så är det inte alltid i Sverige utan här idrottar man även för att skapa ett hälsosamt liv, få en meningsfull fritid, ha roligt och skapa sociala relationer, säger Åsa Kneck, medicine doktor med inriktning mot vårdvetenskap och författare till rapporten.

Rapporten är skriven utifrån studier och intervjuer med föräldrar från Syrien, Somalia, Eritrea och Sverige som har döttrar i åldrarna 6 till 18 år. En stor skillnad forskarna kunde se var synen på flickors idrottande, där man bland utomeuropeiskt födda föräldrar hellre såg att flickor höll sig i hemmet snarare än att idrotta. De upplevde utomhusmiljön som otrygg samt att det var svårt att hitta tid att följa med flickorna till och från träningar. Pojkarna ansågs däremot kunna röra sig mer fritt och ta sig till och från aktiviteter på egen hand. Man såg även skillnad på olika sporter, där fotboll ansågs mer som en idrott för killar, medan volleyboll och basket är idrotter flickor kan tänkas hålla på med. Oron för ökad skärmtid och en mer inaktiv livsstil var däremot något som enade föräldrarna oavsett födelseland.

– För utomeuropeiskt födda föräldrar handlar det dessutom om hur man man ser på fritiden. När skoldagen och arbetsdagen är slut och familjen väl samlas hemma så prioriterade föräldrarna att ha tid att umgås med familjen. Att ge sig ut igen, kanske på kvällen när det kan vara både mörkt och kallt var inget som lockade. Här såg vi en skillnad mot de svenskfödda föräldrarna som var mer vana med att det är ofta så idrottsaktivitet är organiserade. Något som framhävdes var att man borde förlägga idrottsaktiviteter i direkt anslutning till skoldagens slut. Samtidigt kan vi se att det blir svårt då idrotten oftast leds av föräldrar och andra ideella ledare, vilka själva arbetar heltid, säger Åsa Kneck.

– För flera av mammorna var det nytt att arbeta utanför hemmet och en för oss vanlig sak som att själv få cykla, att då låta deras döttrar idrotta och kanske själva behöva engagera sig i det, gör tröskeln väldigt hög. Föräldrars arbetssituation påverkar också flickornas deltagande och där blir ett begrepp som klass av betydelse. En person som har högre inflytande över sina arbetstider har lättare att exempelvis skjutsa till träning än om man exempelvis jobbar i vård eller serviceyrken som många med utländsk bakgrund gör, säger Anders Kassman.

En viktig del i denna studie är att intervjuerna har hållits på deltagarnas modersmål, genom att forskarna har samarbetat med högskolans studenter som har andra modersmål än svenska. På så vis har diskussionerna kunnat göras som ett mer öppet samtal.

För mer information om rapporten och studien, kontakta Åsa Kneck eller Anders Kassman.

Rapporten är skriven för Delmi – Delegationen för Migrationsstudier. Ta del av rapporten samt policy brief och rekommendationer här.

Anders Kassman och Åsa Kneck intervjuas även i Delmipodden, lyssna på den här.

Presskontakt:

Marie Hedberg

Telefon:

08-555 050 62

Mobil:

0768-931 004